Esbjörn Hederström om Andra Världskriget i Förslöv

Nedtecknat av Esbjörn Hederström, Vattenverksvägen 28, Förslöv

Texten är redigerad av Anders Ragnarsson.
Andra världskriget gör sig påmint i Förslöv.

Följande berättelse handlar om ?ett mindre brott? , som aldrig fått sin officiella förklaring. Personerna, som var inblandade, är sedan länge döda och händelsen måste också vara preskriberad.

I slutet av andra världskriget, augusti-september 1944, störtade ett engelskt krigsflygplan på Hallandsåsen. Efter vad man fick fram, hade planet skadats, och tvingats nödlanda på Hallandsåsen under oklara omständigheter. Ingen pilot återfanns, vilket man på officiellt håll var konfunderad över. (Exakt vad som skrevs i tidningarna den gången känner jag inte till). Men här kommer förklaringen:

Mina morföräldrar vistades i sitt sommarhus, Önnarps Backe vid denna tidpunkt. När deras hembiträde, Callie Ekvall från Vejbystrand, var på väg ner till Önnarps Gård för att hämta mjölk, klev en skäggig, nästan luffarliknande man fram ur skogen och tilltalade henne på ett främmande språk. – Han var mycket försiktig och skygg men hon visade honom upp till huset, till min morfar. Själv var hon inte det minsta rädd.

Det framkom då, att han var kanadensare, värvad i brittiska flygvapnet och att han tvingats nödlanda på Hallandsåsen efter att ha fått skador på planet efter uppdrag i Nordtyskland. Han hade hoppat i fallskärm och sen gömt sej 3 dagar i Hallandsåsens skogar.

Han var osäker på om han befann sej i Sverige eller i det tyskockuperade Danmark, mycket rädd för att ge sig tillkänna. Det gällde ju också att komma i kontakt med någon engelsktalande, inte så självklart år 1944.

Han ville till varje pris komma tillbaka till England och fortsätta sitt uppdrag som stridspilot. – Men under kriget rådde interneringstvång för alla stridförande parter. Om lagen skulle följas, borde min morfar ha anmält saken till landsfiskalen. Det var t o m ett brott att underlåta rapportering. Kanadensaren ville komma till Helsingborg, där ett brittiskt konsulat fanns, och där skulle han kunna få hjälp att smugglas ut ur landet.

Han fick raka och tvätta sej, äta men blev alldeles förtvivlad när björnbär serverades till efterrätt. Han hade han livnärt sej på enbart på björnbär i 3 dagar i skogen. Sov över natten och kläddes sen civilt i en av morfars kostymer och skor samt fick en ritad karta över hur han skulle kunna ta sej till Helsingborg till fots. Han fick smörgåsar med sej och lite svenska pengar. – Morfars skor var väldigt speciella, sydda av hans far och svärfar, som var skomakare och därför lätt igenkännbara. Deras namn fanns på plösarna i skorna. Dessa plösar skars därför bort för den händelse att mannen blev gripen på vägen.

Men det gick vägen och kanadensaren hörde av sej via vykort ett par år efter fredsslutet.

Han hade lyckats ta sig tillbaka till England och deltog åter i luftkriget ända till andra världskrigets slut samt överlevde. – Räddningsaktionen var som sagt i konflikt med dåtidens ganska stränga lagar, som reglerade Sverige under kriget.

Även om morfar inte tvekade att hjälpa piloten, var han generad över att ha brutit mot bestämmelserna. Därför vågade han inte berätta historien förrän långt efteråt och då inte heller för vem som helst. –

Själv hörde jag den berättas för mej på 50-talet, då jag var i 10 års åldern, och jag har återgett detta efter bästa förmåga.