Himmelstorp

8

Himmelstorps by är en av de minsta byarna i Förslövs socken. Den ligger högt uppe på åsen med vidsträckt utsikt över slätten, Skälderviken, Kullaberg och över Öresund ända bort till Själland. Vägkorset i byn ligger på 152 meters höjd över havet.

Namnet Himmelstorp är ett av de äldsta på Bjäre och fanns redan år 1390 i den danska skriften ”Diplomataricum danicum”, urkunden till Danmarks historia. Då bestod byn av ett hemman med namnet Haemystorp. Namnet kommer från mansnamnet Heme, alltsåπ ”ett nybygge uppfört av Heme”.

Marken i byn är stenbunden och jordbruket har gett mager utdelning. Nu för tiden används åkrarna för bete till kor, hästar och tidvis får. I byn finns en gammal mosse, en torvmosse där man förr tog upp torv. Den är sedan 60-talet uppdämd till en liten källsjö. Runt om byn finns mycket sankmarker och flera bäckar kastar sig glatt porlande nedför backarna på sin väg till havet.

Ett naturreservat med en rik flora, ”Haralds ängar”, ligger på sluttningarna ner mot bokskogen. Det utgörs av två ängar, en hårdvallsäng och en liten sidvallsäng, liggande i en slänt ner mot bokskogen. Ur ett källsprång sipprar vatten ned mot väst och håller sidvallsängen ständigt fuktig. Ängarna är en rest av ett traditionellt ängsbruk. Ansvaret för skötseln av naturreservatet ligger på Länsstyrelsen, som har ett avtal med Bjäre Naturskydds-förening om att varje år på sensommaren genomföra en slåtter av ängarna.

Gränser I väster, norr och öster gränsar byn till Önnarps by. I sydöst gränsar den till Förslöv och i syd och sydväst till Håle by. På gränsen till Håle ligger en gammal delvis riven linbastu, som var en gemensam ”bastua” för linhanteringen för de båda byarna.

Bebyggelse och befolkning I mitten av 1600-talet, då Skåne var danskt, beboddes Himmelstorp av en familj och efter övergången till Sverige omfattades bostället av ½ mantal. Ett mantal var ett mått på gårdens skattekraft, som fastställdes genom taxering under Gustav Vasas tid. I slutet av 1600-talet, när Skåne blivit svenskt, bodde två familjer på gården. En av familjerna, Jöns släkt, kom att bebo Himmelstorp i 200 år. Bostället låg nedgrävt i backen till skydd mot nordanvinden på den plats där idag Himmelstorps Gård, Himmelstorpsvägen 61, ligger.

1700-talet präglades i Sverige av krig, som utarmade befolkningen. Många fick gå från hus och hem. De människor, som ingenting ägde, kunde få uppföra gatehus, enkla bräd- eller pinnhus ofta med en vägg in i backen, där de fick bo på ofri grund mot att de gjorde dagsverken åt markägare i närområdet. Himmelstorp kom att utökas med ett eller flera gatehus och en kvarn, men fortfarande ägde en familj marken i Himmelstorp.

1800-talet präglades av en ökning av befolkningen med åtföljande brist på bostäder och arbete i landet. 1820 börjar delningen av hemmanet mellan sönerna och därmed utvecklingen för Himmelstorp till en by. Inför laga skiftet 1856 bodde på Himmeltorp tre familjer på två boställen, några på gatehus och en familj på ett torp. Vid laga skifte delades marken i Himmelstorp i tre delar och senare tillkom ytterligare två hemman. En av de nya familjerna, som flyttade till Himmelstorp, var Bengt Anderssons, vars släkt kom att leva vidare i Himmelstorp i 150 år.

Den sista av Jöns släkt från slutet av 1600-talet flyttade från byn i slutet av 1800-talet! Då hade i byn tillkommit ett par torp på ofri grund för fattiga människor utan egendom. De försökte försörja sig med dagsverken på gårdarna runt omkring, men var ibland tvungna att ta till tiggarstaven. På gårdarna växte fram sidosysslor som smide och träskotillverkning och även bönderna gjorde många gånger dagsverken nere på slätten.

Det fanns också plats för fest och gille. Man samlades ibland till dans vid t ex Kurrabok, en märklig gammal vresbok, som stod strax sydväst om gränsen till Önnarp. Då var det lokala spelemän, bl a en från Himmelstorp, som stod för underhållningen.

Fram till ca 1890 fanns fortfarande två gatehus kvar så i byn fanns nu fem gårdar, ett torp på egen grund och tre på ofri grund. Kring sekelskiftet 1900 försvann de människor, som bodde i torpen på ofri grund och i gatehusen; många av de unga emigrerade till Amerika eller flyttade ner på slätten och de äldre dog. Brädhusen revs och virket togs omhand och kunde bli till en vedbod på någon av gårdarna. 

Under 1900-talet har ättlingar efter Bengt Andersson levt vidare på så småningom fyra av de fem gårdarna – den sista ättlingen dog i slutet av 1900-talet!

På alla gårdarna levde man på det lilla jordbruket kunde ge och utökade efter 2:a världskriget de knappa inkomsterna genom att jobba extra på byggen, hyra ut boende till sommargäster och sälja tomter för fritidsbebyggelse. En bonde, Hugo Carlsson, barnbarnsbarn till Bengt Andersson, skaffade flera ridhästar och många från när och fjärran har haft glädjen av att rida på åsen tillsammans med honom efter arbetsdagens slut.

Så småningom byggdes sex hus av varierande storlek upp i byn under andra halvan av 1900-talet. Två av husen är byggda på plats där gatehusen tidigare stod.

Angränsande till Himmelstorp uppförde Skid- och friluftsfrämjandet efter kriget en stuga vid Hålehall för turister. Från början vandrade man till stugan uppför backarna från Håle by, men idag kör flertalet besökare bil genom Himmelstorp upp till stugan. Även skolklasser från kommunens skolor körs upp med buss på sina friluftsdagar. Varje valborgsmässoafton ordnar Friluftsfrämjandet ett valborgsmässobål för allmänheten.

Nu på 2000-talet finns de fem gårdarna, torpet och de sex fritidshusen kvar. Ingen av gårdarna har djur och marken är utarrenderad till bete. I dag bor i byn åtta familjer året runt medan fem familjer har sina hus som fritidsbostäder.