Lemonad och frukt från Förslöv

Intervju med Alice Hallander gjord av Anders Ragnarsson vintern 2003

Alice Andersson föddes den 1 oktober 1915. Mamman hette Edla och pappan hette Anton och de var trolovade. Alice växte upp hos sina morföräldrar Neta och David Persson, som bodde i ett hus på andra sidan Viarpsvägen vid Viarps småskola. Båda hade arbete genom att gå till olika bönder. Alice hade nära till skolan där hon hade Ellen Oldén till lärarinna. (Även jag hade denna lärarinna när jag började småskolan 1948.) På bilden står Ellen i lång klänning. Hon ville aldrig vara med på bild när skolklasserna fotograferades.

I Viarps småskola gick Alice de två första åren. Klass tre och fyra gick hon i Mellanskolan inne i byn, (sedermera småskolan) lärarinna där var Dorothea Rödholm, som av några uppfattades som en ibland lite orättvis lärarinna. På bilden syns Dorothea bland barnen.

Femte till sjunde klass gick Alice i kyrkskolan. Lärarna där var John Ek som var snäll och bra. Folke Lundvall var vikarie där ibland. Winke var huvudlärare. Skolköket med läraren Ragnhild Lindhagen, syster till Malte Patricks fru, och läsning för prästen skedde samtidigt. Alice kommer inte ihåg om det var under sjunde klass eller efter. Läspräst var en pastor Nils Turesson. Kyrkoherde under denna tid var Willhelm Fast.

Sedan började Alice arbeta en sommar på gård hos Thema och Gustav Svensson nere i Vistorp.
Därefter började Alice arbeta på vattenfabriken i Förslöv och arbetade där under sexton år, mellan åren 1932 och 1948. Fram till giftermålet med Sigurd Hallander från Margretetorp år 1942 bodde Alice på Vattenfabriken. Vid giftermålet flyttade paret Hallander in i Alice morföräldrars hus i Viarp. Sigurd arbetade på Artur Anderssons Cementguteri och sedan på Tudor.

Bilden visar huset där vattenfabriken var i källaren.

Om Vattenfabriken berättar Alice och delvis Hugo Andersson följande:
Karl Thurén föddes år 1879 i Glimåkra som ligger i nordöstra Skåne. Karl kom till Förslöv med sin mamma år 1907 och fick arbete som mejerist på Förslövs mejeri. Omkring år 1910 startade Karl Förslövs Vattenfabrik. Efter ett antal år insjuknade Karl i en svår sjukdom och avled år 1927.
Karl efterlämnade hustrun Hanna och två barn, Karl-Erik sju år och Hjördis fyra år.

Hanna var född år 1887 i Tryde i södra Skåne. Hon arbetade som mejerska och blev efter några år mejeriförestånderska på Lasstad mejeri i Långås som ligger i Halland.

Eftersom Hanna var en företagsam person och på inga villkor ville belasta kommunen fortsatte Hanna att driva fabriken.

1932 började Hugo Andersson där och han stannade i tre år. Han körde även den gamla lilla Forden som han reparerade upp när han började där. Bland annat hade den haft ett fel på vevstaken. När Hugo började hade han 35 öre i timmen som hans sista år höjdes till 50 öre.

Alla arbetare var timanställda utom Alice som arbetade där på heltid och som även var husjungfru. Den dagen man skulle tappa lemonad började man klockan fem på morgonen.

När man tillverkade lemonad eller vichyvatten hjälpte alla till.

Inför varje säsong köptes det även hem nya flaskor som kom i stora säckar.

Flaskorna sattes i två stora kar där de fick förtvättas för att sedan för hand träs på två roterande borstar, en för varje flaska och en flaska i varje hand. Här åtgick två personer. Sen när det gällde själva framställningen av lemonaden var det Alice, Fru Thurén och Hugo.

Vatten och kolsyran blandades i en cylinder. Man körde cirka tio minuter varefter man stannade cylindern och öppnade locket. Sedan släppte man på ny kolsyra och körde runt cylindern igen. Detta upprepades ett antal gånger. Sista perioden skulle den gå i en halvtimme utan att röras. Tidigare hade man fått veva runt cylindern för hand men när elektriciteten kom sattes det på en elmotor. Varje tappning av en cylinder gav 240 stycken lemonad och 200 när det var vichyvatten. När cylindern gått runt sista gången kopplade man cylindern till tappmaskinen som hade fyra rör med var sin kran som man öppnade för det kolsyrade vattnet. Dessförinnan hade man hällt lite saft i flaskorna. Man hade en liten tappmaskin till saften också där man ställde in hur många grader saft man skulle ha i flaskorna. Saften hade Fru Thurén blandat ihop av kokat socker och inköpt smakessäns. När man tappade vichyvatten användes ingen saft utan man hällde in ett salt i cylindern före sista körningen. Salterna till vichyvattnet blandade man i två enlitersflaskor med vatten. Två salter i den ena flaskan och tre i den andra.

Förslövs lemonad och vichyvatten var mycket berömda för dess fina kvalitet. Därför var efterfrågan stor, vilket medförde att arbetsdagarna på somrarna blev långa och jäktiga. Vattenfabriken hade många kunder och flera av dem var i Båstad, bland andra Café Terrassen som låg högt uppe på åsen. Ägare till Terrassen var den skomakare, Markus Jönsson, som lärt upp Allan Nilsson till skomakare. Dit upp fanns ingen bilväg så de tunga lådorna som innehöll 60 stycken flaskor fick bäras upp för hand de flera hundra trappstegen, men här hade chauffören en medhjälpare. Lastbilen fick parkeras på stationsliden.

Leveranser skedde även till caféerna i Förslöv, Margretetorp, Hjärnarp och Vejbystrand samt till många privatkunder.

I Förslöv var det Johanssons, Wennergrens och Solhäll.

Vidare sålde man till affärerna i Västra Karup och i Båstad. I Båstad var det till en affär som innehavdes av bröderna Holmberg. De var noga med att lemonaderna endast fick vara på vita flaskor med patentkork. Färgade flaskor dög inte. Angel hade café och nederlag, därifrån sålde han till Båstadborna.

Vattenfabriken hade inga restauranger som kunder eftersom Engelholms Bryggeri inte levererade någon pilsner om man inte köpte lemonad också. Engelholms Bryggeri hade förmodligen inte socker i sin lemonad utan något annat sötningsmedel.

Fru Thurén sålde även Ramlösa som man körde till Helsingborg och hämtade.

Gerda Persson var extraarbetare som bland andra sysslor handdiskade flaskor. Likaledes arbetade där Marta Karlsson som var fru till ”korgamagaren” Sture Karlsson. Gerda och Marta arbetade där från och till men aldrig samtidigt under samma säsong av någon anledning.

Sture Persson var timavlönad och arbetade på Vattenfabriken från och till men ägde ett litet cementgjuteri uppe på backen vid korgamakarens.
Helmer Jönsson som bodde bredvid banken och lagade klockor bland annat, arbetade där på samma sätt.
På somrarna när belastningen var större anställdes vanligtvis en flicka till att sköta hushållet.

Bilden med lastbilen och de två personerna är Hugo Andersson och Sten Persson som hjälpte Hugo att köra ut lemonad åren 1932 och 1933. Sten hade inget betalt utan han hjälpte Hugo därför att han var sjukskriven och ville ha något att göra. Sten var son till Gerda och Johannes Persson, som bodde intill mellanskolan mot banken räknat.
Vid sidan om arbetet med vattenfabriken hade Hanna inneboende och matgäster när järnvägen elektrifierades runt år 1935. Hanna var även ombud för ett försäkringsbolag i Malmö som hette Skåne-Malmö.

Efter sin pensionering omkring år 1955 sålde Hanna sin vattenfabrik till Karl Nelson som hade den ett par år innan den köptes upp av Ängelholms Bryggeri och lades ned.

Efter försäljningen köpte Hanna en lägenhet i Ängelholm, men efter några år, cirka 1960, blev längtan till Förslöv för svår så hon sålde lägenheten och köpte ett litet hus på Alvägen. Sina sista 2-3 år tillbringade hon på Almgården i Grevie där hon 93 år gammal avled år 1980.

Alice slutade 1948 för att börja arbeta på Bjäredalen och arbetade där fram till sin pensionering 1980.

Arbetet där bestod i de flesta sysslorna där, dock inte lådspikningen. Hon plockade frukt, beskar träd, gallrade frukten så att det inte blev för mycket frukt som växte sig färdig. Det blev ofta mycket övertid vid skörden då hon även skötte utskrivning av fraktsedlar.

På hösten var där omkring hundra extra plockare.

På Bjäredalen odlades många olika frukter. Äpplen, päron och plommon likaså hade man plantskola för rosor mellan fruktträden när de var små.

Alice sade att där var cirka 35000 stycken fruktträd.

Alice kom inte ihåg alla sorterna, men nämnde Transparant Blanche, Astra Kan, Gravenstein, James Greve, Coxorange, Ingrid Marie, Lobo, Sommered, Mio och Katja. Plommonen Victoria, Reinclo, Bonnadebry, Saar med flera. Man hade många sorter för att få lång säsong.

Alice visade en bok där hon skrivit in alla avlöningar hon fått på Bjäredalen under alla åren.

”Jag (Anders) har skrivit av en avlöning varje år för att få statistik på timpengen och skatten.”
Årtal Timlön Skatt i %
1951 1,66 14%
1952 2,04 16%
1953 2,04 16%
1954 2,16 10%
1955 2,41 18%
1956 2,57 18%
1957 2,88 19%
1958 3,17 19%
1959 3,23 21%
1960 3,32 20%
1961 4,13 22%
1962 4,22 21%
1963 5,42 23%
1964 5,78 25%
1965 6,17 28%
1966 8,14 31%
1967 8,34 33%
1968 9,16 37%
1969 9,09 36%
1970 10,62 38%
1971 10,59 33%
1972 13,31 37%
1973 13,95 35%
1974 15,14 34%
1975 18,70 33%
1976 21,20 33%
1977 21,70 22%
1978 22,15 24%
1979 23,65 24%
1980 27,00 25%