Handeln i Förslöv

av Sante Gudmundsson

I äldre tider skedde handeln mest genom byte av varor och genom kringföring av vissa efterfrågade nödvändighetsartiklar. Från knallebygden och från Göingebygden kom ”vävskedsknallarna” med sina för hemslöjden behövliga vävskedar, skyttlar (eller som de i dagligt tal kallades vävsker, vävskotter). Liesmeden, som körde omkring till lantbrukarna med liar och räfsor, var inte den minst efterlängtade. Längre fram mot och efter sekelskiftet började gårdfarihandlarna med sina kramartiklar, sybehörs- och textilvaror att allt mer och mer bli mer eller mindre efterlängtade. Så var det även med de många judar, som med sin tygpacke på ryggen ganska ofta uppenbarade sig för att, innan en affär avslutats, ha låtit pruta av minst hälften av det pris, som begärts. Dessa gårdfarihandlare var i många fall inte bara försäljare utan också uppköpare. Sålunda köpte de gärna upp tagel (eller som det då kallades harsahaur). En begärlig vara var även kvinnornas långa hårflätor. Det var säkert mången ung tös, som lät locka sig att byta bort sina vackra flätor mot en del glimmande krimskrams eller någon vacker huvudduk, förkläde, blustyg och dylikt. Ja, det var även sådana kringvandrande, som bytte sig till hårflätor mot att utlova att de i stället skulle få en vacker klockkedja, som skulle tillverkas av deras eget hår. I många fall fick tösen den utlovade hårkedjan, men i de flesta fall blev den krämaren borta från gården.
I äldre tider gjordes en stor del av inköpen på ortens marknader. Det har berättats, att i Grevie skulle det ha varit en årlig marknad, som var en av de 4 största i Skåne. I Förslöv var det ganska långt in på 1900-talet en årlig återkommande oktobermarknad. Det som man inte kunde få på dessa marknader eller genom kringvandrande, kunde ju köpas på marknaden i den närbelägna staden. Där var marknad varje månad med stormarknad i oktober.
Den första fasta butiken i Förslöv startades av en kvinna i Vistorp, vilket inträffade någon gång på 1830-1840-talet. Efter ingånget äktenskap flyttades affären till Spångagården, där den bedrevs till 1876, då den helt nedlades. Det var en affär, som kanske mest drevs som byteshandel på så sätt, att här kunde ortens jordbrukare, eller som det då hette åboar, lämna sådana produkter, som de hade överskott på, såsom smör, ost, kött, fläsk, spannmål och dyl. I stället kunde de få andra varor, som kaffe, socker, salt, kryddor, tobak, snus m.m. En annan affär startades år 1865 i Viarp i Sisse Pellens hus. År 1880 startades en butik i Förslövs kyrkby söder om kyrkan, och ännu en butik fanns det nordost om kyrkan. Dessa affärer hade ju inte så stor livslängd, men år 1890, då Nils Jönsson startade en välsorterad lanthandel och sedan byarna Slammarp och Förslöv ökade till en tätort, öppnades det snart fler affärer, därav en för jordbrukarna och dem, som kunde bygga sig ett eget hus, verkligt välbehövlig trävaru-, järn- och foderaffär. Under årens lopp har affärernas antal ökat, så att det för närvarande finns, förutom trävaruaffären, som ännu är ensam på det området, 7 st speceri- och diverseaffärer, mjölkaffär och fiskhandel, 2 charkuterier, 4 bagerier, möbelaffär, radio- och TV-affärer, cykel- och sportaffär, blomsterhandel och handelsträdgård såväl som skohandel, centralförening och modeaffär.